Liten ordlista kulturegendomsrätt

– A –

Arkeologisk förundersökning

Den som vill ta bort en fornlämning kan ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen. Om länsstyrelsen behöver underlag för att fatta beslut kan myndigheten besluta om en arkeologisk förundersökning som sökanden får bekosta enligt huvudregeln.

Arkeologisk utredning

Om en åtgärd innebär att ett större markområde tas i anspråk kan länsstyrelsen besluta om en arkeologisk utredning om det behövs för att ta reda på om en fornlämning berörs. Detta gäller åtgärder såsom anläggande av en ny väg. Järnväg, flygfält m.m. Den som vill genomföra åtgärden får stå för kostnaden.

Arkeologisk undersökning

Om länsstyrelsen beviljar tillstånd att ta bort en fornlämning kan myndigheten ställa krav på att det ska genomföras en arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen, ta till vara fornfynd och förmedla resultaten. Den som ansökt om tillståndet får bekosta den arkeologiska undersökningen enligt huvudregeln.

– B –

Begravningsplatser

Begravningsplatser är områden eller utrymmen som är behörigen anordnade för förvaring av avlidnas stoft eller aska och som har tagits i anspråk för detta ändamål, främst kyrkogårdar eller andra gravområden, minneslundar, kolumbarier eller urnmurar. Begreppet begravningsplats enligt 4 kap. kulturmiljölagen (1988:950) omfattar även byggnader på platsen som inte är kyrkobyggnader samt fasta anordningar som murar och portaler och vegetation.

Byggnadsminne

Ett byggnadsminne är en byggnad, en park, en trädgård eller en annan anläggning som förklarats vara byggnadsminne genom en särskild byggnadsminnesförklaring. Sveriges byggnadsminnen registreras i bebyggelseregistret som man hittar via Riksantikvarieämbetets hemsida www.raa.se. Ägaren har rätt till ersättning vid en byggnadsminnesförklaring.

– C –

– D –

– E –

Exportlicens för kulturföremål

EU kräver att du ansöker om exportlicens för vissa kulturföremål som förs utanför EU.

– F –

Fornfynd

Fornfynd är föremål som saknar ägare när de hittas och som

påträffas i eller vid en fornlämning och har samband med denna, eller
påträffas under andra omständigheter och kan antas vara från tiden före 1850.

Det finns specialregler för fornfynd som påträffas på havsbotten.

Fornlämning

Fornlämningar är vissa lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna.

De lämningar som kan vara fornlämningar är följande:

1. gravar, gravbyggnader och gravfält samt kyrkogårdar och andra begravningsplatser,

2. resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar eller målningar,

3. kors och minnesvårdar,

4. samlingsplatser för rättskipning, kult, handel och andra allmänna ändamål,

5. lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser samt kulturlager som uppkommit vid bruket av sådana bostäder eller platser, liksom lämningar efter arbetsliv och näringsfång,

6. ruiner av borgar, slott, kloster, kyrkobyggnader och försvarsanläggningar samt av andra byggnader och byggnadsverk,

7. färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar, vägmärken, sjömärken och likartade anläggningar för samfärdsel samt gränsmärken och labyrinter, och 8. fartygslämningar.

Fornlämningar är också naturbildningar som ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna till liksom lämningar efter äldre folklig kult.

En lämning med högt kulturhistoriskt värde som inte är en fornlämning enligt ovan kan särskilt förklaras vara det genom en fornlämningsförklaring.

Fornlämningar registreras i Riksantikvarieämbetets register benämnt Fornsök som hittas via deras hemsida www.raa.se.

Fornlämningsområde

Till en fornlämning hör ett så stort område på marken, sjö- eller havsbotten som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Detta område benämns fornlämningsområde.

Fornminnen

Begreppet fornfynd är ett samlingsbegrepp för fornlämningar och fornfynd.

Förvanskningsförbudet

Förbudet innebär att en byggnad inte får förvanskas. Det gäller särskilt värdefulla byggnader, bygglovspliktiga anläggningar, tomter som omfattas av skyddsbestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser, allmänna platser och bebyggelseområden.Förvanskningsförbudet gäller även om åtgärden är bygglovsbefriad.

– G –

– H –

– I –

Importlicens för kulturföremål

Det är förbjudet att till EU föra in kulturföremål som illegalt har förts ut ur ett land utanför EU. När du importerar kulturföremål måste du därför ha en importlicens som utfärdas av myndighet i den exporterande staten eller en importörsförklaring.

Inlösen av fornfynd

Fornfynd som hittas i eller vid en fornlämning tillfaller staten. Andra fornfynd tillfaller upphittaren. Staten har dock rätt att lösa in fornfynd som består av guld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar. Staten har också rätt att lösa in s.k. depåfynd, d.v.s. två eller fler fornfynd som hittas tillsammans.

– J –

– K –

KAE

Förkortningen KAE står för kyrkoantikvarisk ersättning. KAE är Svenska kyrkans ersättning från staten för att kulturhistoriskt motiverade kostnader med anledning av vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena. KAE har uppgått till 460 miljoner kronor om året sedan 2009.

K-märkt

År 2004 lämnade en statlig utredning – Kulturbebyggelseutredningen – sitt slutbetänkande ”K-märkt, Förslag till förbättrat skydd för kulturhistorisk värdefull bebyggelse” (SOU 2004:94). Utredningen gav ett förslag på en kulturminnesmärkning enligt plan- och bygglagen som kommunfullmäktige skulle besluta om. Man föreslog även att en byggnadsminnesförklaring av länsstyrelsen skulle omfatta även lösöre om ägaren samtycker. Inget av förslagen genomfördes.

Kulturarv

Begreppet kulturarv är inte definierat i lag. Den myndigheten som ansvarar för frågor om kulturarvet är Riksantikvarieämbetet. Myndigheten definierar begreppet kulturarv enligt följande: Kulturarv utgörs av historiska spår som tillkommit genom mänsklig aktivitet i olika tider: objekt eller företeelser, men också idéer och perspektiv.

Kulturegendomsrätten

Kulturegendomsrätten är ett rättsområde med regler om kulturlandskap, kulturmiljöer och kulturföremål som är av lokal eller nationell och i vissa fall även universell betydelse.

Kulturmiljö

Riksantikvarieämbetet menar att kulturmiljö avser hela den av människor påverkade miljön och kan omfatta en enskild lämning eller ett större landskapsavsnitt. I kulturmiljölagen (1988:950) saknas det en definition för begreppet. Till ledning för att förstå begreppet kan här nämnas att i kulturmiljölagen finns bestämmelser om ortnamn, fornminnen (fornlämningar och fornfynd), byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen, om utförsel och återlämnande av kulturföremål samt om militär användning av kulturegendom. Begreppet återfinns även i andra lagar såsom i bland annat miljöbalken, plan- och bygglagen (2010:900) och skogsvårdslagen (1979:429).

Kyrkliga inventarier

Kyrkliga inventarier kan vara: äldre skrudar, rökelsekar, kärl, böcker, altartavlor, kors och krucifix, dopfuntar, andra målningar och konstarbeten, avlatsskrin, förvaringskistor, fattigbössor, ljuskronor och ljusstakar, epitafier (minnestavla över en död person), vapensköldar, banér, sorgfanor, vapen, rustningar, votivskepp, kyrkklockor, musikinstrument samt vissa äldre gravvårdar.

Kyrkliga kulturminnen

Kyrkliga kulturminnen är kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser som är skyddade enligt 4 kap. kulturmiljölagen (1988:950).

Kyrkobyggnader

Kyrkobyggnader som skyddas enligt 4 kap. kulturmiljölagen (1988:950) definieras enligt följande. Kyrkobyggnader är byggnader som invigts för Svenska kyrkans gudstjänst före den 1 januari år 2000. För att räknas som kyrkobyggnad ska den även ha ägts eller förvaltats av Svenska kyrkan när staten och Svenska kyrkan gick isär den 1 januari år 2000.

Kyrkotomter

Kyrkotomter som omfattas av skyddet enligt 4 kap. kulturmiljölagen (1988:950) är områden kring en kyrkobyggnad som hör samman med kyrkans funktion och miljö och som inte är en begravningsplats.

– L –

– M –

Metallsökare

En metallsökare definieras i kulturmiljölagen som en apparat som kan användas för att på elektronisk väg spåra metallföremål under markytan. Det krävs tillstånd för att använda en metallsökare. Man får inte ens ha med sig en metallsökare – utan att använda den – vid en fornlämning om man inte befinner sig på allmän väg.

– N –

– O –

– P –

– Q –

– R –

Riksintressen

Mark- och vattenområden ska användas för de eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Med behov avses både behov av att bevara och att använda områdena. Långsiktiga behov är av vikt. Det finns särskilda markanvändningsintressen av nationell betydelse såsom jord- och skogsbruk, rennäring, yrkesfiske eller vattenbruk. Vissa områden vill vi bevara på grund av deras natur- eller kulturvärden eller med hänsyn till deras betydelse för friluftslivet. Annat mark- och vattenområde kan vara värdefullt om det finns mineral som kan utvinnas. Vissa områden är särskilt lämpliga för industri, energiproduktion, kommunikation, vattenförsörjning eller avfallshantering. Områden som är av betydelse för totalförsvaret har en särställning. Ofta finns det motstridiga nationella intressen mellan bevarande och behov av att använda området.

Riksintresse för kulturmiljövården

Riksantikvarieämbetet ska inom sitt verksamhetsområde hålla uppsikt över hushållningen med mark- och vattenområden. Riksantikvarieämbetet ansvarar för frågor om kulturarvet. Myndigheten ska även skriftligen lämna uppgifter till länsstyrelserna om områden som myndigheterna bedömer vara av riksintresse för kulturmiljövården.

Rivningsförbud

Ett byggnadsminne brukar ha med ett rivningsförbud i sina skyddsbestämmelser. En kommun kan införa rivningsförbud i en detaljplan för en byggnad som är särskilt värdefull och därför omfattas av förvanskningsförbudet.

– S –

Skyddsbestämmelser i detaljplan

I en detaljplan kan kommunen besluta att införa skyddsbestämmelser för att bevara särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter, bebyggelseområden och allmänna platser. Ägaren har rätt till ersättning vid införande av skyddsbestämmelser om de avsevärt påverkar pågående användning.

Statligt byggnadsminne

Ett statligt byggnadsminne är en byggnad, en park, en trädgård eller en annan anläggning som tillhör staten och som har förklarats vara statligt byggnadsminne. De registreras i bebyggelseregistret som man hittar via Riksantikvarieämbetets hemsida www.raa.se.

– T –

– U –

Utförselförbud för kulturföremål

Svensk lag innehåller ett förbud att föra ut kulturföremål som anses vara nationalskatter. Du får varken föra ut dessa till land inom eller utanför EU.

– V –

– W –

– X –

– Y –

– Z –

– Å –

Återlämnande av kulturföremål

Om ett kulturföremål som anses vara en nationalskatt i Sverige illegalt har förts ut till annat land kan Sverige kräva återlämnande av föremålet.

– Ä –

– Ö –